idavictoriagillström

vet inte riktigt vart jag ska börja. Skolan har börjat igen, och det är helt okej. Det är skönt att komma på andra tankar i skolan. Omringad av hur bra tjejer som helst, och vi har kul!

Ikväll ska man ännu en gång säga hejdå till min bror. Han åker imorgon bitti så sista kvällen innan han åker. Vi möts ju i manchester i september men det känns jobbigt. Helt annan stämning när han är hemma och jag älskar att vara i hans omgivning. Borta på obestämd tid, som vanligt. Men han lever sitt liv och det är huvudsaken, att han gör saker som han vill göra..

Pratade med en vän som är på andra sidan jordklotet också, och jag vet att hon läser. Jag mår inte bra av att höra hur hon har det. Jag älskar dig så mycket gumman, och jag finns för dig. Känns skönt att jag bara får krama om dig snart igen. Du ska inte känns någon skuld alls.

Sedan så kommer bild efter bild från rhodos in på facebook, och jag bara ser hur lyckliga vi var. ÅH, jag vill verkligen tillbaka. Nu är jag världens deppigaste person tror ni, men just nu så skriver jag bara om deppiga saker och ni behöver inte alls läsa. Har ingen blogg lust över huvudtaget. Min tutte gör ont, och jag bara tänker tillbaka hur galna alla var där! Pierca sig hit och dit, tatuering, sjukhus, sex, ladies night, strippor, GALET! Kommer man till lilla norrpan där varenda jävel är stel och man är rädd att göra bort sig på krogen. Vet inte om man vågar ta en till drink, för man kanske blir för full och pratar med folk som man inte kanske ska prata med. Eller säger konstiga saker. Tar upp sin mobil och ringer eller messar, så slutar man helt plötsligt prata med dom personerna. För dom tycker att man är jobbig eller konstig. Vill bara flytta härifrån, dit där inte alla känner alla, alla vet ens namn. Eller iallafall känner igen. Fast innerst inne älskar man bara Norrköping, hem. Borta bra, men hemma bäst? Ae, vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. hörs.

Levde livet, släppte allt, hade kul, galet kul!