idavictoriagillström

vet inte riktigt vart jag ska börja. Skolan har börjat igen, och det är helt okej. Det är skönt att komma på andra tankar i skolan. Omringad av hur bra tjejer som helst, och vi har kul!

Ikväll ska man ännu en gång säga hejdå till min bror. Han åker imorgon bitti så sista kvällen innan han åker. Vi möts ju i manchester i september men det känns jobbigt. Helt annan stämning när han är hemma och jag älskar att vara i hans omgivning. Borta på obestämd tid, som vanligt. Men han lever sitt liv och det är huvudsaken, att han gör saker som han vill göra..

Pratade med en vän som är på andra sidan jordklotet också, och jag vet att hon läser. Jag mår inte bra av att höra hur hon har det. Jag älskar dig så mycket gumman, och jag finns för dig. Känns skönt att jag bara får krama om dig snart igen. Du ska inte känns någon skuld alls.

Sedan så kommer bild efter bild från rhodos in på facebook, och jag bara ser hur lyckliga vi var. ÅH, jag vill verkligen tillbaka. Nu är jag världens deppigaste person tror ni, men just nu så skriver jag bara om deppiga saker och ni behöver inte alls läsa. Har ingen blogg lust över huvudtaget. Min tutte gör ont, och jag bara tänker tillbaka hur galna alla var där! Pierca sig hit och dit, tatuering, sjukhus, sex, ladies night, strippor, GALET! Kommer man till lilla norrpan där varenda jävel är stel och man är rädd att göra bort sig på krogen. Vet inte om man vågar ta en till drink, för man kanske blir för full och pratar med folk som man inte kanske ska prata med. Eller säger konstiga saker. Tar upp sin mobil och ringer eller messar, så slutar man helt plötsligt prata med dom personerna. För dom tycker att man är jobbig eller konstig. Vill bara flytta härifrån, dit där inte alla känner alla, alla vet ens namn. Eller iallafall känner igen. Fast innerst inne älskar man bara Norrköping, hem. Borta bra, men hemma bäst? Ae, vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. hörs.

Levde livet, släppte allt, hade kul, galet kul!

 

Okej, jag förstår dock inte vad det är för människor som håller sig kvar vid min blogg. Men tack för det iallafall! Just nu skrev jag bara för att jag behövde skriva av mig. Och jag förväntade mig att INGEN hade läst den på månader. Så lite depp idag.

Kom hem från Rhodos i söndags. Allt har förändras. Samt min livssyn, ta vara på dagen! Därför är jag jävligt glad att jag har texten jag strävar efter fast på kroppen. Men det jag skulle komma fram till är att allt har förändrats. Kan ju dock inte skriva namn. Men jag kan fortfarande inte släppa det. det pågick i SÅ kort tid, men det betydde väldigt för mig. du fanns när ingen annan och när det var jobbigt. Ingen annan förstår. Och gladare har jag inte varit på länge, låter kanske töntigt men så sant. Nu känns bara allt konstigt och stelt, förstår nog inte riktigt vad som har hänt. Eller förstår gör jag för det var jag, men jag vill nog inte riktigt inse. Bara den själva glädjen när man vet att någon bryr sig, eller. ÅH så svårt att förklara, men bara finns där. Man vet att den finns i alla lägen, och det visste jag med dig. Jag är ledsen för allt som har hänt och så onödigt. Nu önskar jag i efterhand att jag inte hade lärt känna dig, så jag hade sluppit sakna och tänka. För jag klarade mig, jag visste hur man gjorde innan jag träffade dig. Klart jag vet det nu med, men det är svårt. Jag kanske överdriver allting, vad vi var och allt! men för mig så betydde du något, även om det inte var tvärtom. Jag hör så mycket saker i efterhand som jag inte kan förstå har hänt, men det har det. och det måste jag börja inse. Alltså så var de här raderna det sista jag behövde. Men jag saknar dig, men jag tror inte att du förstår. Men jag kan inte lägga ner mer tid i det här, i det här som kanske inte ens fanns för dig. Jag har ju ingen aning, för du har aldrig gett mig några svar.  DELETE!

I dont mind, if you dont mind.
cause i dont shine, if you dont shine..